12  Tillväxtanalys

(där du lär dig varför vissa länder blev så rika och andra så fattiga)

En gång i tiden var vi alla fattiga. År 1800 tjänade den genomsnittliga personen i Finland vad som i dag skulle motsvara ungefär 2 euro om dagen. Föreställ dig att överleva på 2 euro om dagen. Så såg människans villkor ut i stora delar av världen år 1800. Och det var ingenting speciellt illa med just år 1800. I själva verket hade människan legat konstant på cirka 2 euro om dagen ända sedan mänsklighetens uppkomst för 200 000 år sedan. I följande figur ser du hur världens sammanlagda BNP har utvecklats sedan år 0:

I dag är motsvarande siffra 110 euro. Det vi har tillgång till – sjukvård, boende, mat, resande, nöjen – har ökat på ett sätt som nästan är svårt att förstå. Så varför låg vi på 2 euro om dagen i 200 000 år för att sedan plötsligt hamna på 110 euro? Kanske tror du att det beror på att det finns fler människor i dag än år 1800 – eller på att fler av oss jobbar längre dagar? Eller beror vår ökade levnadsstandard på att vi har offrat miljön? Kanske är Finland så rikt enbart för att andra länder är fattiga? Är det arbetsetiken i protestantismen – eller kanske något helt annat? Det här är en av nationalekonomins viktigaste gåtor och den ska vi lära oss mer om i det här kapitlet. Vi avslutar kapitlet med att fråga oss om hög BNP verkligen är något att sträva efter. Leder ekonomisk tillväxt exempelvis till att inkomstklyftorna växer och att miljön förstörs?

12.1 Tillväxt gör oss rika på sikt

Så varför är då Finland och Sverige så rika men Somalia så fattigt? Det enkla svaret är att våra ekonomier under väldigt många år har vuxit lite snabbare än ekonomin i Somalia. Som så ofta i livet är det idogt gnetande under lång tid som i slutändan ger de stora resultaten. Avgörande för vem av er på kursen som skriver den bästa avhandlingen i slutet av studierna är troligen inte vem av er som är bäst just nu - utan vem av er som utvecklas snabbast. Det som är avgörande är i vilken takt du blir bättre; små förbättringar har enorma effekter i långa loppet. Samma sak gäller med ekonomiskt välstånd. Vi kan visa detta med hjälp av 70-regeln:

70-regeln säger att “70 delat med tillväxten” ger antalet år innan vi har dubblerat vår inkomst. Varifrån kommer 70-regeln? Tänk dig att du sätter in 100 euro på banken och att räntan är 5 procent. Efter ett år har din hundralapp vuxit till 105 euro. Efter två år har pengarna vuxit till 110,25 euro, efter tre år till 115,76 euro. Det går att visa matematiskt att det tar cirka 14 år (70/5) innan din ursprungliga hundralapp har vuxit till 200 euro.

\[ \small\text{År tills du blivit dubbelt så rik} = \frac{70}{\text{Tillväxten i procent}} \]

Om du vet hur snabbt något växer kan du alltså använda 70-regeln för att räkna ut hur lång tid det tar innan dina tillgångar har blivit dubbelt så stora som i dag. I kartan här nedanför kan du se hur den ekonomiska tillväxten har sett ut i alla världens länder sedan 1961. Om du exempelvis klickar på Kina ser du att deras tillväxt visserligen har varierat en hel del från år till år, men att BNP per capita i snitt verkar ha vuxit med cirka 10 procent per år. En sådan kraftig tillväxt innebär - enligt 70-regeln - att det endast tar 7 år (70/10) innan BNP per capita i Kina har blivit dubbelt så stor. Tillväxten i Finland har de senaste decennierna däremot varit betydligt svagare. Under min livstid har tillväxten i Finland legat kring 2 procent per år. Det innebär enligt 70-regeln att det tar cirka 35 år innan den typiske finländaren blir dubbelt så rik som i dag.

12.2 Neoklassisk tillväxtteori

Nu är det dags att bygga vår första makromodell. Som du lärde dig i Avsnitt 1.1 är teorier en sorts förenklade låtsasvärldar som hjälper dig att förstå hur världen fungerar. Vi använde till exempel teorin om utbud och efterfrågan för att analysera handeln med jordgubbar på Salutorget i Åbo. Nu ska vi i stället skapa en teori som visar varför vissa länder är rika och andra fattiga. Vi kallar den här första teorin för den neoklassiska tillväxtteorin. Det här är kärnan i teorin:

“Hur mycket som produceras i landet beror på tre saker: arbetskraft, kapital och teknologi.”

Svårare än så är inte den neoklassiska tillväxtteorin! För att göra det ännu tydligare kan du likna landet vid ett bageri. Vad tror du är avgörande för hur många limpor som bageriet klarar av att tillverka?

Jo, produktionen hänger såklart ihop med hur många som jobbar i bageriet (arbetskraft) och hur mycket utrustning som finns i bageriet (kapital). Ett bageri med tre bagare och sju ugnar får ju rimligen ut fler limpor än ett bageri där två bagare samsas vid en enda ugn. Dessutom spelar självklart teknologin roll; om bageriet har avancerade ugnar och smarta arbetsmetoder så blir det förmodligen mer bröd än om produktionen sker med hjälp av ineffektiva och föråldrade metoder. Vi ska nu titta närmare på dessa tre olika sätt för ett land att bli rikare.

Fler som jobbar!

Enligt den neoklassiska tillväxtteorin kan BNP växa genom att fler människor arbetar. Under det senaste decenniet har mycket av den politiska debatten i Finland fokuserat på hur man kan få fler unga att snabbare påbörja sina yrkeskarriärer. Detta förklarar sannolikt betoningen på “snabbare studier” och “ökad genomströmning” inom utbildningssystemet. Flera reformer har införts för att sporra unga att slutföra sina studier snabbare: Om du tar din examen inom utsatt tid, erbjuder staten att återbetala 40 procent av ditt studielån för det belopp som överstiger 2 500 euro. Dessutom har flera politiska reformer genomförts för att förlänga yrkeslivet, inklusive förändringar i pensionssystemet.

Åldersstrukturen, till exempel förhållandet mellan unga och äldre, spelar också en stor roll för BNP. Nedan ser du en figur som får experterna att ligga sömnlösa av oro inför Finlands framtid:

Som du ser i figuren så säger prognoserna att antalet finländare i åldersgruppen 25-64 kommer att minska dramatiskt under din livstid. Samtidigt förväntas antalet finländare över 65 år att öka kraftigt. (Tips: Byt land i figuren till exempelvis Sverige, Kina eller Kongo så ser du hur läget ser ut i dessa länder).

Den demografiska försörjningskvoten sammanfattar hur åldersstrukturen ser ut. Måttet visar hur många som är barn (<15 år) eller äldre (>65 år) i förhållande till hur många som är i åldern 15–64 år. Om det exempelvis finns 100 barn, 100 äldre och 200 i åldern 15–64, så blir försörjningskvoten 100. Det betyder att varje person i arbetsför ålder måste försörja sig själv och ytterligare en person som inte är i arbetsför ålder.

Mönstret i figuren visar att den demografiska försörjningskvoten kommer att stiga kraftigt i Finland framöver. Hur allt färre i arbetsför ålder ska kunna försörja allt fler barn och pensionärer blir med all sannolikhet en av de avgörande frågorna i Finland under resten av ditt liv.

Mer kapital!

Ekonomisk tillväxt kan också uppnås genom att mängden kapital ökar. Ju mer kapital du har att arbeta med, desto mer kommer du förmodligen att åstadkomma på jobbet. När jag skriver det här använder jag en hel del fysiskt kapital – precis som bagaren i bageriet. Jag har min dator, två skärmar, bord, stolar och mycket annat. I genomsnitt jobbar finländare med kapital till ett värde av cirka 27 000 euro. Men varför just 27 000 euro?

Låt oss titta lite närmare på kapitalets betydelse. Här har jag gjort en app som illustrerar sambandet. Lägg några minuter på att experimentera med appen - och ge absolut inte upp förrän du förstår sambandet!

#| standalone: true
#| viewerHeight: 1000

# Installera nödvändiga paket om de inte redan är installerade
if (!require(shiny)) install.packages("shiny")
if (!require(plotly)) install.packages("plotly")

library(shiny)
library(plotly)

ui <- fluidPage(
  sidebarLayout(
    sidebarPanel(
      numericInput("s", "Investeringsgrad (% av BNP):", value = 25, min = 0, max = 100, step = 1),
      numericInput("d", "Förslitningsgrad (% av kapital):", value = 10, min = 0, max = 100, step = 1),
      numericInput("A", "Teknologin (A):", value = 2.5, min = 0, step = 0.1),
      numericInput("kmax", "Maxvärde som visas på x-axeln:", value = 200, min = 1, step = 0.1),
      h5("Den heldragna röda linjen visar konsumtionen i jämvikten, vilket är skillnaden mellan BNP och investeringar.")
    ),
    mainPanel(
      plotlyOutput("solowPlot"),
      HTML("<div style='margin-top: 30px;'></div>"),
      verbatimTextOutput("equilibriumFacts")
    )
  )
)

server <- function(input, output) {
  
  solow_model <- reactive({
    s <- input$s / 100
    d <- input$d / 100
    A <- input$A
    k_seq <- seq(0, 500, length.out = 100)  # Ett konstant intervall för kapitalberäkning
    y_seq <- A * sqrt(k_seq)
    i_seq <- s * y_seq
    delta_k_seq <- d * k_seq

    data.frame(
      kapital = k_seq,
      BNP = y_seq,
      investeringar = i_seq,
      forslitning = delta_k_seq
    )
  })
  
  
  output$solowPlot <- renderPlotly({
    data <- solow_model()
    
    positive_data <- data[data$kapital > 0,]
    steady_state_k <- positive_data$kapital[which.min(abs(positive_data$investeringar - positive_data$forslitning))]

    if (!is.na(steady_state_k) && steady_state_k > 0) {
      BNP_at_steady_state <- input$A * sqrt(steady_state_k)
      investments_at_steady_state <- (input$s / 100) * BNP_at_steady_state
      consumption_at_steady_state <- BNP_at_steady_state - investments_at_steady_state

      plot_ly(data = data, x = ~kapital) %>%
        add_lines(y = ~BNP, name = "BNP per arbetare", line = list(color = "blue")) %>%
        add_lines(y = ~investeringar, name = "Investeringar per arbetare", line = list(color = "orange")) %>%
        add_lines(y = ~forslitning, name = "Förslitning per arbetare", line = list(color = "green")) %>%
        layout(xaxis = list(title = "Kapital per arbetare", range = c(0, input$kmax)),  # Dynamisk x-axel
               yaxis = list(title = "Produktion, investeringar och förslitningar"),
               annotations = list(
                 list(x = steady_state_k, y = -0.5, text = "k*", showarrow = FALSE, xanchor = "center", yanchor = "top", font = list(color = "red"))
               ),
               shapes = list(
                 list(type = "line", x0 = steady_state_k, x1 = steady_state_k, y0 = 0, y1 = max(data$BNP) * 1.1,
                      line = list(color = "red", width = 2, dash = "dash")),
                 list(type = "line", x0 = steady_state_k, x1 = steady_state_k, y0 = investments_at_steady_state, y1 = BNP_at_steady_state,
                      line = list(color = "red", width = 3))
               ))
    } else {
      # Returnera en tom plot om vägen till steady state misslyckas
      plot_ly(data = data, x = ~kapital)  # Returnera en tom graf
    }
  })
  
  output$equilibriumFacts <- renderText({
    data <- solow_model()
    positive_data <- data[data$kapital > 0,]
    
    if (nrow(positive_data) > 0) {
      steady_state_k <- positive_data$kapital[which.min(abs(positive_data$investeringar - positive_data$forslitning))]
      
      if (!is.na(steady_state_k) && steady_state_k > 0) {
        # Beräkna BNP per arbetare vid jämvikten
        BNP_at_steady_state <- input$A * sqrt(steady_state_k)
        # Beräkna investeringar per arbetare vid jämvikten
        investments_at_steady_state <- (input$s / 100) * BNP_at_steady_state
        # Beräkna konsumtion per arbetare vid jämvikten
        consumption_at_steady_state <- BNP_at_steady_state - investments_at_steady_state
        # Beräkna förslitningarna
        depreciation_at_steady_state <- input$d / 100 * steady_state_k
        
        return(paste("Fakta om jämvikten:",
                     "\nKapital per arbetare (ty investeringar=förslitning):", round(steady_state_k, 2),
                     "\nInvesteringar per arbetare:", round(investments_at_steady_state, 1),
                     "\nFörslitningar per arbetare:", round(depreciation_at_steady_state, 1),
                     "\nBNP per arbetare:", round(BNP_at_steady_state, 2),
                     "\nKonsumtion per arbetare:", round(consumption_at_steady_state, 2)))
      } else {
        return("Ingen positiv kapital per arbetare där investeringar är lika med förslitning.")
      }
    } else {
      return("Ingen positiv kapital per arbetare där investeringar är lika med förslitning.")
    }
  })
}

# Kör applikationen
shinyApp(ui = ui, server = server)
  
  
  
  

I appen har jag skissat hur jag tror att BNP per person beror på kapital per person. Den blå kurvan visar hur mycket som varje arbetare kan producera. Som du ser lutar kurvan uppåt, vilket betyder att du kan tillverka mer om du har mycket kapital än om du har lite. Att kurvan är böjd betyder att ytterligare kapital har större effekt när du har lite kapital än när man har mycket. Du kan tänka tillbaka på bagaren: Att få en första ugn betyder massor för det är nästan omöjligt att baka utan ugn. Den andra ugnen är också mycket värdefull; nu kan du ju grädda flera limpor samtidigt. Ännu fler ugnar är också bra och gör att brödproduktionen går upp, men värdet av ytterligare en ugn blir successivt allt mindre; när du har 25 ugnar och får den 26:e så gör det knappast från eller till. Detta kallas för avtagande avkastning.

Vi kan nu använda appen för att förstå att ett land automatiskt dras till en viss mängd kapital per arbetare. Nu blir det lite tekniskt, så håll i hatten. Tricket är att förstå att det finns två motverkande krafter som påverkar hur mycket kapital du får att jobba med. Å ena sidan växer kapitalet eftersom vi hela tiden satsar en del av vår inkomst på att investera i nytt kapital. Å andra sidan krymper kapitalet på grund av att en del av det existerande kapitalet går sönder.

Allt detta kan vi se i appen. Den gröna linjen visar hur mycket gammalt kapital som går sönder. Kurvan lutar uppåt: Ju mer kapital vi har, desto mer går ju självklart också sönder. Här har jag ställt in appen så att 10 procent av kapitalet går sönder varje år. Om du har kapital till ett värde av 100 euro så går alltså kapital för 10 euro sönder varje år, om du har kapital för 200 euro så går kapital för 20 euro sönder.

Men bagaren investerar också hela tiden en del av sin inkomst i nya ugnar, det är den brandgula kurvan. I appen antog jag att bagaren lägger 25 procent av sin inkomst på dessa nya ugnar. Ju högre BNP är, desto mer kommer vi alltså att investera i nytt kapital.

Notera nu vad som händer när varje arbetare har kapital för 40,4 euro i appens utgångsläge. Just här är investeringarna i nytt kapital (4 euro) exakt tillräckligt stora för att ersätta det gamla kapital som går sönder (4 euro). Det är enbart i det här läget som de två motverkande krafterna är exakt lika stora. Om vi till exempel skulle ha kapital för 30 euro per arbetare – vilket innebär att vi ligger till vänster om den röda vertikala linjen – så skulle investeringarna i nytt kapital vara större än mängden gammalt kapital som går sönder, och då skulle ju kapitalet per arbetare växa. Om vi på motsvarande sätt skulle befinna oss till höger om den röda vertikala axeln skulle investeringarna i nytt kapital inte räcka till för att ersätta allt gammalt kapital som går sönder, och därför skulle kapitalet per arbetare minska. Givet de värden som jag ställt in i appen kommer den här ekonomin alltså att dras till en jämvikt där varje arbetare har kapital till ett värde av 40,4 euro – och med den mängden kapital kan varje arbetare producera varor och tjänster för ett värde av 15,89 euro. Av den inkomsten läggs 4 euro på investeringar för framtiden, medan resterande kan läggas på konsumtion. (Notera att det blir vissa avrundningsfel i appen).

Inser du nu vad ett land kan göra för att BNP per capita ska växa? Jo, genom att investera mer för framtiden. Lek själv i appen! Vad händer till exempel om vi satsar 40 procent av våra inkomster på att investera i ny utrustning? Jo, när du höjer investeringsgraden kommer den brandgula kurvan att rotera uppåt. Vid vår ursprungliga jämvikt kommer nu investeringarna vara större än förslitningarna, vilket gör att mängden kapital per arbetare successivt kommer att öka – och när kapitalet växer kommer BNP per capita att växa. Kort sagt: Vi får en period att ekonomisk tillväxt. Efter ett tag har vi nått den nya jämvikten, där varje arbetare har mer kapital att arbeta med och därför kan producera mer än tidigare. Notera dock att tillväxten enbart är temporär och upphör när vi når den nya jämvikten.

Vi kan också använda den här teorin för att förstå varför fattiga länder ibland kan växa så fort. Varför var till exempel tillväxten i Tyskland så enorm under början av efterkrigstiden?

Jo, hösten 1945 låg Tyskland i ruiner. Det är lite som om en ligist gjort inbrott i bageriet och slagit sönder de flesta ugnarna. När mycket av kapitalet är sönderslaget är det svårt att producera varor och tjänster; både bagaren och Tyskland blir fattigt. I appen skulle detta motsvara att vi befinner oss till vänster om det röda strecket: Vi är plötsligt fattiga – men vi kommer att växa fort. I det här läget är nämligen investeringarna i nytt kapital större än mängden gammalt kapital som går sönder. Det innebär att varje tysk successivt kommer att få allt mer kapital att arbeta med – och således växer alltså den tyska ekonomin snabbt. Tillväxten fortsätter tills vi har återvänt till den ursprungliga mängden kapital per person. Att tillväxten under åren efter kriget blev extra hög just i de länder som bombats svårt är alltså exakt vad den neoklassiska tillväxtteorin skulle förutspå. Samma sak kommer med all säkerhet att hända även när till exempel kriget i Ukraina tar slut.

Bättre teknologi!

Vi har hittills sett att BNP kan öka genom att befolkningen växer. Vi har också sett att BNP per capita kan växa snabbt om landet ännu inte har nått sin jämviktsnivå på kapitalet – till exempel för att landet har bombats sönder eller för att landet nyligen har höjt sin investeringsgrad. Så fort landet har nått sin jämvikt k* så upphör dock tillväxten. BNP per capita kan visserligen bli ännu högre genom att vi höjer investeringsgraden ytterligare – i stället för att lägga 50 procent av BNP på investeringar kan vi lägga 60 procent eller 70 procent eller 80 procent – men det här kan ju inte fungera i all evighet. För det första kan ju landet aldrig satsa mer än 100 procent av sina inkomster på investeringar, men också för att väldigt höga investeringsgrader innebär att det blir väldigt lite kvar för konsumtion i dag.

Att BNP per capita har vuxit de senaste 200 åren måste därför bero på något annat. Men vad? Jo, den tredje vägen till tillväxt enligt den neoklassiska tillväxtteorin är att vi – precis som bagaren i bageriet – kan hitta smartare sätt att arbeta och utnyttja befintliga resurser smartare. Detta är teknologisk utveckling, och illustreras här:

Teknologi handlar om de kunskaper, verktyg och metoder som vi använder för att producera varor och tjänster. Genom att använda våra resurser på ett allt smartare sätt kan vi helt enkelt få mer gjort (alternativt göra lika mycket som tidigare och gå hem tidigare). Numera byter man ett däck i Formel 1 på 1,78 sekunder i stället för på knappt 9 sekunder år 1990.

Och på bilderna med kassaapparaterna kan jag slå vad om att mannen till vänster får betydligt mindre gjort än kvinnorna till höger. Han har ju inte tillgång till lika bra teknik som de. Till exempel är hans kassaapparat klumpig och han måste själv packa varorna. På 1980-talet har man kommit på varubandet, som gör att det går fortare. Men fortfarande måste kassörskan slå in priserna manuellt på apparaten och kunderna betalar med sedlar och mynt. Jag kommer själv ihåg som barn att man alltid tvingades köa en evighet i butiken. Men i dag går det snabbare. Streckkodsläsaren gör att kvinnan till höger snabbt kan skanna varorna och kunderna betalar smidigt med kort.

Men begreppet teknologi är ännu bredare än bara sådant som vi i vardagen tänker på som teknologi. Det är ju allt som påverkar hur mycket vi kan skapa med hjälp av en given mängd resurser. Exempel på teknologi är alltså post it-lappen, det löpande bandet, datorer och AI men det är också smarta incitamentsprogram och schemaläggning som sporrar. Mas & Moretti (2009) undersöker hur kassörskor påverkas av sin omgivning.

Forskarna har här analyserat data från en stor matbutik. Det är en enkel match att mäta hur många varor varje kassörska tar betalt för per minut, det går att se direkt i butikens datasystem. Vissa kassörskor är snabba, andra är långsammare. Men forskarna upptäckte också att arbetsmiljön påverkade produktiviteten. En långsam kassörska blev nämligen snabbare under de pass där hon satt i närheten av en kassörska som var snabb.

Hur kan du illustrera effekten av teknologiska förbättringar i den neoklassiska tillväxtmodellen? Gå nu tillbaka till appen ovan. Testa till exempel att höja teknologin från 2,5 till 3,5 och se hur det påverkar våra inkomster. Du ser att bättre teknologin gör att den blå kurvan skiftar uppåt. Med hjälp av en given mängd kapital kan ju arbetaren producera mer nu när teknologin i samhället har förbättrats. Kort sagt: Ny teknik gör att vi omedelbart blir rikare.

Dessutom ser du en trevlig bieffekt. Även den brandgula kurvan skiftar ju uppåt (eftersom vi lägger samma andel av vår inkomst på investeringar – och vår inkomst har ju stigit tack vare den förbättrade tekniken). Våra investeringar i nytt kapital är därför större än mängden gammalt kapital som går sönder – vilket gör att mängden kapital per arbetare kommer att växa och under resans gång blir vi ännu rikare.

Kom ihåg att teknologisk utveckling måste vara förklaringen till varaktig ekonomisk tillväxt. Det verkar nämligen inte finnas någon övre gräns för människans förmåga att hitta på smartare metoder att arbeta.

Tillämpning 1: Konvergens eller divergens?

Nu vet du en del om ekonomisk tillväxt i teorin. Låt oss nu använda vårt teoretiska kunnande för att utforska världen. Till exempel implicerar den neoklassiska tillväxtteorin att fattiga länder - allt annat lika - borde växa snabbare än rika länder. Fattiga länder har ju eventuellt inte ännu nått kapitalets jämvikt k*: Deras investeringar i nytt kapital är i så fall större än det existerande kapital som förstörs - och därför växer kapitalet per person i dessa länder, vilket gör landet rikare. Rika länder har troligen redan nått sin jämvikt. BNP per capita kan visserligen också öka med hjälp av förbättrad teknologi, men den effekten finns ju både i fattiga och rika länder - de fattiga har därför troligen fler faktorer som gör att de växer ekonomiskt. Den här idén kallas för konvergenshypotesen eller upphinnarhypotesen.

Låt oss gå ut i världen och mäta om det faktiskt är sant att fattiga länder i snitt växer snabbare än rika. Det är en fråga av enorm betydelse. Svaret avslöjar om klyftorna mellan världens länder kommer att öka eller minska. Jag gick ut på nätet och tankade hem data om BNP per person i alla världens länder år 2000 och år 2018. Därefter kan jag plotta upp följande samband:

Figur 12.1: Är det sant att fattiga länder i snitt växer snabbare än rika länder? Som du ser analyserade jag utvecklingen under 2000-talet. Om du vill kan du göra exakt motsvarande analys också för andra tidsperioder (det är ganska enkelt). Rådde det till exempel konvergens mellan världens länder även på 1800-talet eller under perioden 1960-1980?

Längs den horisontella axeln i Figur 12.1 ser du hur rikt respektive land var år 2000 i termer av BNP per capita. Jag har ritat in Finland i rött. Länder som, likt Finland, ligger långt till höger i figuren var alltså rika år 2000. På den vertikala axeln visas har snabbt respektive land växte ekonomiskt under de därpå följande 18 åren. Du ser att Finland hade en låg tillväxt medan till exempel Mongoliet, Afghanistan och Angola växte fort.

Visst kan man redan med ögat ana ett negativt samband? Länder som var fattiga år 2000 har sedan dess ofta vuxit lite snabbare än de som var rika. Det här bekräftas av den blå linjen, som är datorn sätt att sammanfatta förhållandet mellan BNP per person år 2000 och den ekonomiska tillväxten under perioden 2000-2018. Det här innebär att världen konvergerar eftersom fattiga länder växer snabbare än rika. Den som ligger sist i löpartävlingen håller med andra ord ett högre tempo än ledarklungan. Det här är strålande nyheter för alla världens fattiga.

Tillämpning 2: Tillväxtbokföring

Låt oss göra ytterligare en egen liten studie. Vi vet från den neoklassiska tillväxtteorin att ekonomisk tillväxt måste bero på att vi har fått ökade resurser (arbetskraft och kapital) eller på att vi har blivit bättre på att utnyttja dessa resurser (teknologi). En uppenbar fråga är därför: Vilken av dessa tre faktorer är det som har gjort oss så mycket rikare? Ska vi tacka arbetarna, kapitalet eller teknologin? Allt det här går att mäta i data. Detta kallas för tillväxtbokföring. Jag har gjort en sådan analys och visar mina resultat i Figur 12.2.

Figur 12.2: Tillväxtbokföring för Tyskland, Japan och USA, 1913-1995. Om du vill kan du göra exakt motsvarande analys men andra nyare data eller andra länder. Då kan du utforska massor av spännade gåtor: I vilka länder går den teknologiska utvecklingen just nu snabbast? Syns IT-revolutionen och internet i data från 2000-talet? Har Europas åldrande befolkning dragit ner tillväxten?

För att förstå figuren kan du först titta på det inringade talet längst upp i tabellen. Det visar att BNP i Tyskland växte med i snitt 1,3 procent per år under perioden 1913–1950. På resten av samma rad har jag tagit fram hur mycket av tillväxten som berodde på i) att tyskarna fick mer kapital att arbeta med, ii) att tyskarna jobbade mer respektive iii) att teknologin förbättrades. Att Tyskland växte ekonomisk under den här perioden berodde med andra ord mest på att tyskarna blev bättre på teknologi; av tillväxten på 1,3 procent härrörde ju 0,8 procentenheter från att teknologin förbättrades, vilket motsvarar cirka 62 procent (0,8/1,3) av tillväxten. Motsvarande bidrag från ökat kapital var 23 procent (0,3/1,3) och från ökat arbete 15 procent (0,2/1,3). Notera att alla dessa per definition måste summera till 100 procent.

I resten av figuren har jag gjort en liknande övning för Japan och för USA under tre tidsperioder. Ser du något kul mönster? Själv reagerar jag bland annat på att utvecklingen av teknologi i USA 1973–1995 knappt bidrog alls till att ekonomin växte – trots att det var just här som datorerna slog igenom. Jag slås också av den makalösa teknologiska utvecklingen i Japan 1950–1973.

Vad gjorde japanerna för att få detta enorma skutt i teknologi? Eftersom teknologi enligt teorin är nyckeln till varaktig ekonomisk tillväxt är det högintressant att ta reda på varför land A lyckas förbättra sin teknologi medan land B misslyckas. Eller med andra ord: Vad är det som krävs för att däckbytet i Formel 1 ska gå snabbare och kassörskorna få mera gjort på jobbet? Om detta handlar nästa avsnitt.

12.3 Endogen tillväxtteori

Men vad är det som gör att människorna i vissa länder är så duktiga på att hela tiden hitta sätt att jobba smartare medan den teknologiska utvecklingen går så trögt i andra länder? Den endogena tillväxtteorin tittar på just detta. Slutsatsen enligt teorin är att det är utbildning som driver fram teknologiska förbättringar. En person som har pluggat är, enligt teorin, helt enkelt mer benägen att kunna lista ut hur man kan göra saker på ett smartare sätt.

Att satsa pengar på utbildning och forskning är alltså en av nycklarna till teknologisk utveckling. Humankapital är ett sammanfattande ord för din utbildning och dina färdigheter. Men hur gör man i praktiken för att fler ska välja att plugga? Låt oss kort skapa en förenklad låtsasvärld över valet att plugga eller inte plugga. Väldigt grovt uttryckt så har du två vägar att gå genom livet. Du ser dem i följande figur:

Inkomster i livet beroende på om du skaffar en universitetsexamen eller inte.

Den röda kurvan visar dina inkomster under livet om du går ut i yrkeslivet redan i dag. Om du i stället lägger tre år på att plugga vid Åbo Akademi (och lyckas ta din examen) så kan du förvänta dig inkomster enligt den gröna linjen. Nackdelen med att plugga är alltså att du under studietiden går miste om den inkomst som du skulle ha haft om du inte hade pluggat. Men det finns också en ekonomisk fördel med att plugga: Från år 2026 och framåt har du en mycket högre lön än du skulle ha haft om du inte hade pluggat.

Så lönar det sig att plugga? Det avgörs enligt den här modellen av om området B är större än området A. En politiker som vill att fler i landet ska plugga kan alltså (åtminstone enligt vår teori) göra området B så stort som möjligt jämfört med området A. Kan du själv hitta på åtgärder som åstadkommer detta? [Exempel på era svar: “Höjt studiestöd”, “lägre ränta på studielån”, “snabbare studier”, “sänkta skatter på höga inkomster”, “höjd pensionsålder”, “ökad lönespridning”, “billigare studentluncher”, “hälften av studielånet skrivs av givet att man slutför studierna”.]

I Figur 4.1 såg du hur kurvorna ser ut i Finland. De med en examen från universitetet tjänar – sett över hela livet – i snitt cirka 0,5 miljoner euro mer än de som enbart har grundskola. Arbetsgivare i Finland är alltså bevisligen villiga att betala väldigt höga löner till dig som har en universitetsexamen. Att arbetsgivare är villiga att betala en halv miljon euro mer till dig än de betalar till den som enbart har grundskola beror enligt många nationalekonomer på att utbildningen gör dig mer produktiv. Enligt den här humankapitalteorin lär du dig saker under dina tre studieår som gör dig “bättre” – och företagen är därför redo att belöna dig med en fet lön. Det finns flera mönster som gör att det är rimligt att tro att utbildning gör dig mer produktiv.

För det första visar data att länder som har satsat mycket på utbildning också brukar ha en hög ekonomisk tillväxt. Nationalekonomer brukar därför vara stora fans av utbildning. Ekonomen Gregory Mankiw har sagt att skillnader i utbildningsnivå mellan länder kan förklara mycket av skillnaden i levnadsstandard mellan olika länder.

För det andra visar den så kallade Flynneffekten att resultaten på IQ-tester har stigit under en lång period och över stora delar av världen. En möjlig förklaring är att utbildningen har byggts ut just under den här tidsperioden.

Men det finns också ekonomer som tror att du inte blir smartare av att gå en högre utbildning. Enligt signaleringsteorin, som vi tog upp här, är det inte utbildningen i sig som gör dig mer produktiv. I själva verket var du mer produktiv än andra redan innan du för första gången klev in på Åbo Akademi.

12.4 Institutionell tillväxtteori

Det ekonomiska tillväxten de senaste 200 åren har förändrat världen i grunden. Sydkoreaner är i genomsnitt 32 gånger rikare än de var 1950, rumänier är 20 rikare, kineser 16 gånger rikare. Dock finns det länder som har stagnerat och förblivit fattiga. Figur 12.3 avslöjar ett spännande mönster. Den horisontella axeln visar BNP per capita i landet år 1950, medan den vertikala axeln visar motsvarande siffror i dag. Titta exempelvis på Botswana som du ser längst upp i figuren. Ökningen i välstånd har här varit remarkabel: Från 1 300 dollar år 1950 till 15 000 dollar år 2016. Den makalösa tillväxten i Botswana har förmodligen förändrat livsvillkoren på ett sätt som nästan är svårt att föreställa sig.

Figur 12.3: BNP per capita 1950 vs BNP per capita 2016. Länk till den fullständiga figuren i Our World in Data

Men leta nu upp Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken i figuren. Du hittar dem nästan längst ner i figuren. De här är grannländer till Botswana - och de var i princip exakt lika rika som Botswana år 1950. Notera dock att BNP per capita har minskat i dessa två länder jämfört med år 1950. Hur är detta möjligt?

Det kan inte vara frågan om konvergens, för de tre länderna var ju ungefär lika fattiga år 1950. Botswana har visserligen satsat mer på utbildning och lägger en större andel av sitt BNP på att investera i nytt kapital – men skillnaderna är inte tillräckligt stora för att kunna förklara varför människorna i Botswana numera är hela 25 gånger rikare än de i grannländerna.

Så varför är vissa länder fortfarande så fattiga – trots att de har investerat för framtiden (på recept enligt den neoklassiska tillväxtteorin) och byggt ut utbildningen i landet (på recept enligt den endogena tillväxtteorin)? Den institutionella teorin betonar att vissa grundläggande faktorer är ett absolut måste för att tillväxtmotorn överhuvudtaget ska kunna starta. Utan dessa åtgärder kommer landet förbli fattigt, även om man gör exakt de saker som övriga tillväxtteorier rekommenderar. Så vilka är då de villkor som enligt den institutionella teorin måste finnas på plats för att ekonomisk tillväxt ska kunna ske? Tre faktorer verkar utmärka nästan alla länder som fått igång sin tillväxt: stabilitet, fungerande marknader och likhet inför lagen.

Stabilitet är ofta en förutsättning för välstånd. Såklart blir du mindre benägen att satsa på smarta företagsidéer om landet är ett laglöst rövarsamhälle där allt kan tas ifrån dig. Institutionerna i landet har en nyckelroll; rättsväsendet, äganderätten, statens roll i samhället och sociala normer är livsviktiga. Ta exempelvis Argentina, som var ett av världens rikaste länder i början av 1900-talet. Sedan dess har landet rasat i välfärdsligan. Så vad gick snett i Argentina? En ledtråd är att Argentina tvingades genomleva militärkupper under följande år: 1930, 1943, 1955, 1962, 1966 och 1976. Hand upp alla som tror att det här har varit gynnsamt för ekonomin i Argentina.

Viktigt är också fungerande marknader. Marknader har, trots sina brister, visat sig vara ett bra sätt för länder att uppnå ekonomiskt välstånd. Är politiken utformad så att det lönar sig att skapa något? Underlättar staten entreprenörskap? Och tror du att de 220 dagar du måste vänta för att få starta ett företag i Venezuela är positivt eller negativt för deras ekonomi? För att förstå varför ett land blir fattigt eller rikt måste du alltså förstå hur marknadsmekanismen avgör produktion och fördelning. Allt detta lärde du dig i den första halvan av den här boken.

Likhet inför lagen har också visat sig vara en förutsättning för ekonomiskt välstånd. Före 1800 – och fortfarande i många länder – fanns tydliga hierarkier: Män bestämde över kvinnor, herrefolk över tjänare, rika över fattiga, vita över svarta. Du var fastfrusen och fick aldrig göra ett försök. Exempelvis avskaffades skråväsendet i Finland 1809 och i Sverige 1846. Skråväsendet var ett byråkratiskt system med regler om vem som fick arbeta inom olika yrken. Här specificerades till exempel hur många sockerbagare som fick verka i en stad och vilka slags bullar som en sockerbagare fick baka. Privilegierna var ärftliga; först när den gamle sockerbagaren dog fick en ny ta över. Blivande företagare hade med andra ord en lång och besvärlig väg att vandra.

Att vi blev rika berodde alltså, enligt den institutionella teorin, på en politisk och sociologisk förändring, att vi blev lika inför lagen och inför varandra. Plötsligt fick fler människor chansen att göra saker bättre. Det går helt enkelt ofta väldigt bra när väldigt många människor får chansen att testa saker – utan att stoppas av polisen, lagen eller fördomar. Tidigare stoppades du – för att du var kvinna, fattig, utlänning eller saknade ett tillstånd. Sedan början av 1800-talet har allt fler människor på jorden fått chansen. Upptäckten som förändrade allt var att vanliga människor är kreativa.

Tillämpning 3: Äganderättens betydelse för välståndet

Låt oss nu undersöka hur viktig äganderätten faktiskt är för ekonomiskt välstånd. Men hur gör man det? Finland är rankat etta i världen när det gäller äganderätten. I inget annat land i världen är din egendom bättre skyddad än i Finland. Längst ner på listan ligger Haiti och Kongo. Här är risken störst att din egendom tas ifrån dig godtyckligt. Men är det verkligen den urstarka äganderätten i Finland som har gjort oss så mycket rikare än haitierna och kongoleserna? Det finns ju hundratals andra skillnader mellan Finland och Haiti och Kongo som kanske i själva verket är förklaringen till att vi är rika och de är fattiga!

Hela rankningslistan på äganderätter kan du se här.

Det här är samma klassiska utmaning som vi ställs inför inom all forskning. Vi diskuterade problemet i Avsnitt 4.1, och visade hur man kan komma runt problemet och till exempel mäta hur din inkomst påverkas av att du krigar i Vietnam, skaffar dig en högre utbildning eller får barn. Exakt samma typ av metod kan vi nu använda för att undersöka äganderättens betydelse för välståndet.

Acemoglu m.fl. (2001) hittade ett genialt sätt att mäta sambandet. Idén var i själva verket så bra att den bidrog till att Acemoglu fick Nobelpriset i ekonomi 2024. Han grävde djupt i historien och upptäckte att äganderätterna i dagens afrikanska länder delvis beror på ett slumpmässigt förhållande under kolonialtiden för hundratals år sedan. Forskarna upptäckte nämligen att européerna struntade i att bygga upp fungerande äganderätter i kolonialområden där farliga sjukdomar, främst malaria, florerade. För varför bygga upp fungerande institutioner på platser där få européer vågade bosätta sig? I grannområdet, med mindre sjuklighet, flyttade fler kolonisatörer in och därför var det värt att bygga upp institutioner i dessa områden. Förekomsten av sjukdomar, som kan avläsas i historisk statistik över dödstal under kolonialtiden, visar sig ha en stark koppling till ekonomiskt välstånd i dag. Där sjukdomarna var som farligast för européerna hittar vi än i dag dysfunktionella ekonomiska system och de fattigaste länderna. Där är korruption och rättsosäkerhet som störst.

I tabellen nedan ser du resultaten från Acemoglu m.fl. (2001):

	Hög dödlighet på 1800-talet	Låg dödlighet på 1800-talet	Skillnader	Slutsats
Log BNP per capita 1995 (dollar)	6.5	8.5	-2	Svaga äganderätter leder till lägre BNP
Risk att få egendom beslagtagen 1995	8 %	4 %	+4

Tabell 12.1: I områden där europeiska kolonisatörer på 1800-talet löpte större risk att dö från sjukdomar såsom malaria är BNP per capita fortfarande betydligt lägre än i andra områden. En trolig förklaring är att européerna inte brydde sig om att bygga upp fungerande institutioner i områden med hög dödlighet. Institutioner spelar roll!

Tabell 12.1 visar att områden där europeiska kolonisatörer löpte stor risk att dö av farliga sjukdomar i dag, 200 år senare, är fattigare än områden där dödligheten var låg. Vi ser också att äganderätten är starkare i områden där de dödliga sjukdomarna var färre, troligen för att fler européer bosatte sig här och införde äganderätter. Acemoglu m.fl. (2001) hävdar att detta visar att fungerade äganderätter är en viktig förklaring till ekonomiskt välstånd.

12.5 Tillväxten och lyckan

Till slut en brasklapp: Är ekonomisk tillväxt verkligen något att sträva efter? Vi har tidigare sett att människor i länder med högt BNP lever längre och mer bekväma liv, men är de också lyckligare än människor i fattiga länder? Kort sagt: Blir man lycklig av pengar? I klippet nedan filosoferar Noel Gallagher, sångare i Oasis, kring lycka och pengar.

Men låt oss i stället titta på data. Följande figur visar sambandet mellan BNP per person och tillfredställelse med livet. Vilka slutsatser drar du från figuren?

Vi ska här se på en intressant paradox. Vissa studier pekar nämligen på 1) att rika människor just nu i snitt är lyckligare än fattiga människor (precis som i figuren ovan), men dessutom 2) att din farmor som ung var ungefär lika lycklig som du är just nu. Hur går det här ihop? Den första punkten tyder ju på att pengar gör dig lycklig – men hur kunde i så fall din farmor vara lika lycklig som du trots att hon var mycket fattigare? Det här kallas för lyckoparadoxen. Ett alternativt sätt att tänka på lyckoparadoxen är att jämföra ett fotografi med en film. När vi fryser tiden – som på ett fotografi – så är de rika i snitt lyckligare än de fattiga. Om vi däremot tittar över tid – som på en film – så är det som att pengar inte längre påverkar hur lyckliga vi blir.

Varför uppstår lyckoparadoxen? Tänk dig att du får välja mellan två karriärer. Om du tar det röda pillret får du ett jobb med lönen 4 000 euro medan alla andra tjänar 4 500 euro. Om du tar det blå pillret får du i stället 3 900 euro och de andra får 3 600 euro. Vilket piller tar du? Överraskande många föredrar det senare alternativet. Det som påverkar oss är alltså inte bara hur vi har det själva, utan också hur mycket vi har jämfört med andra. Om din farmor tillhörde de fattigaste i Finland som ung och du också tillhör de fattigaste, så spelar det inte så stor roll att du rent krasst har mycket mer pengar än din farmor. Det kan vara din position på rankningen som avgör din lycka, inte nödvändigtvis pengarna i sig.

Så hur funkar då världen? Blir vi lyckligare av pengar? I en övningsuppgift i slutet av kapitlet får du själv undersöka sambandet mellan pengar och lycka.

12.6 Tillväxten och miljön

En annan vanlig kritik mot ekonomisk tillväxt är att den förstör miljön. Men leder tillväxt verkligen till sämre miljö? Svaret verkar vara: Ibland ja, ibland nej. Följande figur sammanfattar vad forskarna tror om sambandet mellan BNP och olika typer av utsläpp.

Figur 12.4: Sambandet mellan BNP och olika slags utsläpp, ur Pugel (2016)

Diagrammet längst till vänster i Figur 12.4 visar att många typer av utsläpp går ner när landet blir rikare, såsom bly i sjöarna. Du kan tänka på “ren miljö” som en vara. När du blir rikare vill du unna dig en renare miljö på samma sätt som du unnar dig bättre mat. I mitten ser du att en gigantisk utmaning för framtiden: ju rikare landet blir, desto mer koldioxid verkar släppas ut. Och koldioxid leder ju till global uppvärmning.

Många slags utsläpp följer dock mönstret längst till höger. Här ökar först utsläppen när landet blir rikare, men efter en viss inkomstnivå vänder utsläppen och miljön förbättras när vi blir ännu rikare.

Att mäta hur sambandet mellan BNP och utsläpp ser ut är av största vikt. Leder ekonomisk tillväxt till minskade utsläpp, som i den vänstra figuren, eller till ökade utsläpp, som i den mittersta? Eller är sambandet mer komplicerat, som i den högra? Exakt vid vilken inkomstnivå vänder i så fall utsläppen nedåt? Om Finland till exempel befinner sig till vänster om vändpunkten så kommer ju ökad tillväxt leda till att utsläppen förvärras. Om vi däremot befinner oss till höger om vändpunkten så kommer ekonomisk tillväxt leda till minskade utsläpp i framtiden.

I en övningsuppgift i slutet av kapitlet får du på egen hand undersöka hur sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp av CO₂ faktiskt ser ut.

den neoklassiska tillväxtteorin säger att ett land tillfälligtvis kan bli rikare genom att satsa mer på investeringar i nytt kapital, men att varaktig tillväxt endast kan ske genom teknologisk utveckling, det vill säga att vi lyckas skapa mer med givna resurser.

den endogena tillväxtteorin menar att utbildning är tricket för att få igång den teknologiska utvecklingen

den institutionella tillväxtteorin menar att vissa basala institutioner är ett måste för att ett samhälle överhuvudtaget ska fungera ekonomiskt; avgörande är bland annat välfungerande marknader, tydliga äganderätter, stabilitet och en vilja till öppenhet och samarbete.

Övningsuppgifter

I det här kapitlet har du lärt dig varför vissa länder blir rika och andra fattiga. Du har också undersökt sambandet mellan tillväxt, lycka och miljö. Här nedanför finns några case där du får använda dina kunskaper i praktiken. Tryck på Show Answers när du vill att datorn ska rätta dina svar. Lycka till!

Ukraina, kriget och framtiden

Du ska nu använda tillväxtteorierna för att analysera situationen i Ukraina. Ta hjälp av appen i Avsnitt 12.2, men se till att du också klarar av att göra analysen på egen hand med papper och penna.

1. Anta att kapitalet per arbetare i Ukraina var i jämvikt före kriget. Kriget ledde dock till att mycket av kapitalet förstördes. Ett resultat av att kapitalet minskar är att BNP per capita ökar minskar och att investeringarna i nytt kapital nu är mindre större än förslitningen av existerande kapital.
2. När kriget tar slut kommer troligen tillväxten i Ukraina att vara mycket hög under ett antal år för att sedan avta. Förklara med hjälp av den neoklassiska tillväxtteorin varför det blir så.
3. Anta att ett land varje år satsar 20 procent av sitt BNP på att investera i nytt kapital. Om landet höjer denna investeringsgrad till 30 procent kommer investeringskurvan att skifta neråt skifta uppåt vara oförändrad, förslitningskurvan kommer att skifta neråt skifta uppåt vara oförändrad, mängden kapital per arbetare kommer att minska öka vara oförändrat, BNP per capita kommer att krympa temporärt krympa permanent växa temporärt växa permanent medan konsumtionen per person ökar minskar kan öka eller minska, det är teoretiskt oklart.
4. Ett land i jämvikt hittar plötsligt ett sätt att jobba smartare. Effekterna enligt den neoklassiska tillväxtmodellen blir att BNP-kurvan skiftar nedåt skiftar uppåt är oförändrad, att investeringskurvan skiftar nedåt skiftar uppåt är oförändrad, att förslitningskurvan skiftar nedåt skiftar uppåt är oförändrad, att kapitalet per arbetare minskar ökar är oförändrat och att konsumtionen per person ökar minskar kan öka eller minska, det är teoretiskt oklart.
5. Om den årliga tillväxten i ett land är 1 procent tar det 7 15 35 70 år innan landet har blivit dubbelt så rikt, men om tillväxten är 2 procent tar det bara 7 15 35 70 år.
6. Eva tar just nu 50 kilo i bänkpress, men hon blir 4 procent starkare och bättre varje månad. När lyfter hon 100 kilo (om tillväxten fortsätter på samma sätt)? Om ungefär 1,5 år Om ungefär 70 månader När hon är 37 Om cirka 280 månader Hösten 2033.
7. Ett land har blivit 4 gånger så rikt på 40 år. Anta att tillväxten alltid har varit lika hög. Hur hög har den årliga tillväxten varit i landet? .
8. Enligt den neoklassiska tillväxtteorin leder en höjning av investeringsgraden till att BNP per capita faller konsumtion per capita kan öka eller minska kapitalet per capita faller förslitningsgraden ökar.
9. Teknologisk utveckling leder enligt den neoklassiska tillväxtteorin till följande: BNP-kurvan skiftar uppåt Investeringskurvan skiftar uppåt Kapitalet per person ökar Alla dessa alternativ är korrekta.

Ledtrådar här.

1. Tipset för den här typen av uppgifter: Utgå från teorin, svamla inte fritt! Själv skulle jag först rita upp figuren nedan och sedan förklara tydligt så att den som rättar min tenta inser att jag fattar vad jag håller på med. Före kriget ligger Ukraina i punkten 1, där BNP per arbetare är högt eftersom varje arbetare har mycket kapital att arbeta med. I kriget förstörs mycket av kapitalet i landet; i figuren antar jag att kapitalet minskas till K1, vilket gör att BNP per person faller till punkten 2. Kriget har gjort ukrainarna mycket fattigare. Notera dock i figuren att investeringarna i nytt kapital är större än förslitningarna av det existerande kapitalet.
2. Vad kommer att hända i figuren på sikt? Jo, kapitalet kommer ju att växa över tid eftersom vi investerar mer i nytt kapital än vad det existerande kapitalet går sönder. Under hela resan från K1 till K0 kommer BNP per arbetare att växa - ända tills vi återgår till punkten 1 och tillväxten upphör.
3. Som du ser i min figur ovan så ligger investeringskurvan ungefär hälften så högt upp som BNP-kurvan, vilket innebär att det här landet lägger ungefär 50% av BNP på investeringar för framtiden. Om landet plötsligt ökar investeringsgraden något så kommer investeringskurvan hamna lite längre uppåt i figuren, vilket innebär att kapitalet på sikt kommer att öka - och under resan mot det nya kapitalet kommer BNP per arbetare att växa. Notera att konsumtionen är den del av BNP som vi inte satsar på investeringar, så det är inte säkert att ökad investeringsgrad leder till att vi kan konsumera mer (vi blir ju visserligen rikare men förbinder oss också att lägga en större andel av BNP på investeringar i stället för konsumtion).
4. Se figuren nedan. Här satsar man hela tiden ungefär 40 procent av BNP på investeringar i nytt kapital. I utgångsläget (punkt 1) har vi BNP0 eftersom kapitalet är K0. När vi plötsligt jobbar smartare skiftar BNP-kurvan uppåt och vårt BNP ökar omedelbart (punkt 2). Eftersom vi fortfarande lägger 40 procent av våra inkomster på investeringar skiftar även investeringskurvan uppåt, vilket gör att kapitalet växer över tid. Till slut når vi punkten 3 där BNP är ännu högre (eftersom kapitalet nu är K1). Här upphör dock tillväxten. (Men samma mekanism upprepas förmodligen eftersom människan de senaste 200 åren hela tiden har hittat på smartare sätt att jobba).
5. Lär dig att använda 70-regeln.
6. Lär dig att använda 70-regeln.
7. Lär dig att använda 70-regeln.
8. Se diskussionen ovan så kommer du att förstå.
9. Se diskussionen ovan så kommer du att förstå.

Tillväxten och lyckan

Är det sant att ekonomisk tillväxt inte leder till ökad lycka i världen? Du ska nu analysera frågan. Följande karta visar sambandet mellan BNP per capita och tillfredsställelse med livet.

1. Klicka på Table. År 2023 var världens lyckligaste land Finland USA Burundi Kanada, medan landet med den olyckligaste befolkningen var Portugal Afghanistan Polen Irak.
2. Den så kallade lyckoparadoxen säger att lägre BNP, paradoxalt nog, leder till ökad lycka i många länder lyckonivån i ett land inte ökar med ekonomisk tillväxt, fastän rika i snitt är lyckligare än fattiga ekonomisk tillväxt ökar lyckan i fattiga länder men inte i rika länder rika människor i genomsnitt är mindre lyckliga än fattiga människor
3. Förklara, med egna ord, vad som kan vara förklaringen till att lyckoparadoxen uppstår.
4. Du ska nu undersöka om lyckoparadoxen verkligen existerar. Är det för det första sant att rika människor är lyckligare än fattiga? Klicka på Chart i figuren. Figuren visar att år 2022 var befolkningen rika länder är i genomsnitt mindre mer tillfredsställda med livet än befolkningen i fattiga länder.
5. Det återstår nu att undersöka huruvida ekonomisk tillväxt gör oss lyckligare. Klicka på Settings och markera Display average annual change. Välj ett startår och ett slutår genom att klicka på tidsaxeln. Figuren kommer nu att visa hur “lyckan” i respektive land har förändrats beroende på hur mycket rikare landet har blivit under perioden. I den övre högre kvadraten ligger alltså de länder som har blivit både rikare och lyckligare under perioden och i den nedre högra kvadraten hittar du de länder som blivit både rikare och olyckligare. Existerar lyckoparadoxen enligt din studie?

Ledtrådar här.

1-5. Lärdom från tidigare års tentamen: Många studenter misslyckas fullständigt med att förklara paradoxen. Paradox betyder ju “motsägelsefull företeelse”, det gäller alltså att du lyckas förklara vad det är inom lyckodata som är motsägelsefullt. Lyckoekonomi (eng. economics of happiness) är ett intressant forskningsfält. En svensk artikel om lyckoekonomi kan den som vill läsa här.

Tillväxten och CO₂-utsläppen

I den här övningsuppgiften ska du på egen hand undersöka sambandet mellan BNP och utsläppen av koldioxid. Följande karta visar sambandet mellan BNP per capita och CO₂-utsläppen under perioden 1750-2022.

1. Klicka på Table. Landet där invånarna i snitt just nu släpper ut mest CO₂ är USA Burundi Qatar Ryssland, medan landet med minst CO₂-utsläpp per invånare är Finland Island Somalia Kuba.
2. Klicka på Chart. Länder med högt BNP per capita släpper i snitt ut mindre mer CO₂ per person än länder med lågt BNP per capita.
3. Du ska nu undersöka om ekonomisk tillväxt leder till mer CO₂-utsläpp. Klicka på Settings och markera Display average annual change. Välj startåret 1990 och slutåret 2022 genom att klicka på tidslinjen. Figuren kommer nu att visa hur CO₂-utsläppen i respektive land har förändrats beroende på hur mycket rikare landet har blivit under perioden. I den övre högre kvadraten ligger alltså de länder som har blivit både rikare och ökat sina CO₂-utsläpp under perioden och i den nedre högra kvadraten hittar du de länder som blivit både rikare och minskat sina CO₂-utsläpp. Vilka slutsatser drar du om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och CO₂-utsläppen?
4. Enligt vissa teorier, se Figur 12.4, ser sambandet mellan BNP per capita och miljöutsläpp ut som ett uppochnervänt U. Det betyder att utsläppen ökar när ett fattigt land blir rikare, men att utsläppen minskar när ett rikt land blir rikare. För musen över de olika regionerna i figuren [Africa, Asia, Europe och så vidare]. Verkar det som att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och CO₂-utsläppen ser olika ut i fattiga och rika delar av världen?
5. Pugel (2016) menar att problemet med global uppvärmning kan lösas till en kostnad av cirka 2 procent av BNP per år, men det har hittills varit politiskt omöjligt att införa de nödvändiga ekonomiska ingreppen (till exempel en skatt på CO₂-utsläpp). Varför, tror du, är det så svårt att införa en skatt på CO₂-utsläpp?

Ledtrådar här.

1-5. Hur ekonomisk tillväxt påverkar utsläppen är självklart ett glödhett forskningssområde. I början av läsår 2 kan den som vill ta kursen miljöekonomi. Där får du lära det mer om såna här saker och mycket annat.

För dig som vill veta ännu mer:

• En populärvetenskaplig sammanfattning om Nobelpriset i ekonomi 2024 kan du läsa här.
• Jag skrev en kolumn om entreprenörskap här.
• Matt Ridley förklarar lysande hur samarbete har lyft världen ur fattigdom:

• Sju minuter om Kina med Sveriges tidigare finansminister Anders Borg här:

Acemoglu, D., Johnson, S., & Robinson, J. A. (2001). The colonial origins of comparative development: An empirical investigation. American economic review, 91(5), 1369–1401.

Mas, A., & Moretti, E. (2009). Peers at work. American Economic Review, 99(1), 112–145.

Pugel, T. A. (2016). International economics. McGraw-Hill.